Oj, det blev visst fel. Kolla här i stället.

Gratiswebbens kannibalisering på papperstidningen är logisk, skriver Paul Ronge på Twitter. Ronge är en klok man, jag gillar mycket av det han skriver. En pr-konsult som är så engagerad i mediernas utveckling får man leta efter.
Men jag tror Ronge lurar sig själv lite i det där med logiken. Det som vi såg som logiska sanningar för tio, tjugo år sedan är det kanske inte idag längre, som Jocke Jardenberg konstaterar när han citerar Clay Shirky.

Jag kan ta ett exempel: För fyra år sedan lade Veckans Affärer inte ut sina aktieanalyser på webben. De förbehölls prenumeranterna. Varje måndag toppade DI.se sin sajt med en rewrite på de aktietips som VA:s börsanalytiker rekommenderade. DI fick massor av klick, och annonsvisningar, VA ingenting.
Idag lägger vi i alla fall ut analyserna, och de är bland några av de mest lästa artiklarna på vår sajt. Prenumeranterna får fortfarande tillgång till analyserna kvällen innan tidningen kommer ut, men Nyhetsbyrån Direkt har alltid en rewrite av dem ute tidigt på morgonen, ibland redan sent på onsdagkvällen.

Som jag ser det så bygger Ronges analys på att journalistiken är en vara som alla andra. En vara man köper och säljer som andra. Det finns flera skäl till att det inte är så.
1. Mycket, säkerligen 90 procent, av den journalistik som skapas av tidningarna är i praktiken väl paketerad information, nyheter som är busenkla att rewrita. Denna är per definition svår att ta betalt för.
2. Om det är innehållet vi säljer, och inte relationen, mötesplatsen, då har tidningarna blivit artikelshoppar. Det är ganska långt ifrån tanken på tidningen som samhällets spegel, en diskussionsplats för alla som är engagerade och bryr sig.

Jag tror, som jag skrivit många gånger förut, inte att värdet i morgontidningar ligger i vare sig pappret de trycks på eller innehållet i de enstaka artiklarna, utan i paketeringen, det redaktionella urvalet. Förmågan att skapa en bild, ett utsnitt av verkligheten, baserat på den djupa kunskap och erfarenhet som finns på redaktionerna, redaktörsskapet, helt enkelt. Det värdet har folk betalat för i årtionden, och jag ser inga skäl till varför det inte skulle kunna fortsätta.

Liten spellista till dinkieparet Martin och Åsas avsked:

Martin o Åsa

 

Kamratposten har bestämt sig att stänga ned hela sitt community och ta betalt för att vara med där. Orsaken är att sajten kostar pengar att driva och man inte får sälja annonser riktade mot barn i Sverige. Dessutom vill KP inte "befläcka" sig med kommersiella budskap, utan vara en trygg plats för barn dit föräldrar kan skicka dem utan oro för pedofiler och mobbing. Gott så.

Nu ska det kosta 29 kr/månaden att använda KP-webben, 19 kronor om man redan prenumerera på tidningen.

Problemet är bara att hela grejen med KP-webben är communityt. Så om ens kompisar inte hakar på betaltjänsten, då är risken väldigt stor att man själv inte heller gör det. Min son har två, tre, kanske fyra kompisar på KP-webben, men han har precis börjat använda den, han är bara 9 år och föredrar hellre rena spelsajter som Spela.se. Jag har svårt att se att han verkligen kommer bli en kp-medlem nu när den stängs. Chansen är snarare att han börjar hänga med sina kompisar någon annan stans. När han väl börjar göra det på riktigt. Spela kan han ju göra på andra sajter.

Som jag ser det tar KP en väldigt stor risk genom att stänga hela sajten på en gång och kräva pengar för att fortsätta vara medlem. Det hade varit betydligt smartare att när man nu lanserar en helt ny community, att ta betalt för alla de nya tjänsterna, och sedan låta gratisätarna fortsätta använda den gamla, "dåliga" produkten.

(Tänk själv, hur många skulle lämna facebook om den började kosta pengar? Och vilket värde skulle kvarstå i tjänsten då när kanske 75% av ens kompisar har försvunnit?)

Man skulle till och med kunna försämra gratisversionen något, bara man inte stänger ute dem helt. Man skulle i alla fall kunna använda en freemiummodell som ett sätt under en tid (ett halvår? ett år? flera år?) få folk att byta upp sig till den nya betaltjänsten. Och som ett sätt att testa VAD folk faktiskt är beredda att betala för. Genom att experimentera sig fram kan man enkelt se vad som funkar och inte.
T ex genom att göra kampanjer med olika konkreta erbjudanden och se vilka som får folk att teckna sig:

• "Prova nya KP - Ladda upp dina egna mobilfilmer på Kp-webben. Testa för 29kr."
• "Ännu fler roliga spel på nya KP - testa här"
• "Vill du starta en egen klubb på KP? Blir plusmedlem så är du igång på en halvtimme. Här är några exempel på klubbar du kan starta..."
• Och så vidare...

För papperstidningsprenumerationer är det sättet att sälja pren på en självklarhet. Självklart måste vi utnyttja all den kunskapen när vi börjar sälja digitala prenumerationer/medlemsskap.

Dessutom missar  KP möjligheten att marknadsföra den nya communityn för dess värde i sig. I stället för att sälja produkten, skapa fokus kring produktens värde och nytta i sig, så hamnar allt fokus på "stackars KP" och deras "höga kostnader" för sajten. Och att man tar betalt för den. Jag undrar hur många barn som läser informationstexten som i efterhand ens kommer ihåg att det faktiskt kommer en helt ny sajt ut ur detta också. 

Vi som jobbar med webben vill ju hela tiden få folk att förstå att det vi gör har ett värde i sig. Då borde vi också våga lansera och marknadsföra våra produkter och låta dem stå på sina egna ben. Inte tvinga folk att använda dem för att den gamla gratistjänsten läggs ned.